Hej mina favoritbloggläsare!

Hur har ni det? Med mig är läget bra, har idag ägnat min lediga dag åt att tvätta. När man väl kommer igång med tvätten så är det inte så farligt, det är vägen fram till tvättmaskinen som framkallar ångest mer eller mindre J

Har även passat på att prata lite med Christian i bandet i telefon. Lite detaljer kring julgalan och sedan kom samtalet in på något helt annat, nämligen film. Nu ska jag avslöja en STOR hemlighet för er kära bloggläsare men ni får lova att inte säga det till någon, jag tänker bli lite personlig för att ni ska kunna förstå mitt pinsamma filmminne J

Allt började när jag som liten 6 åring fick min första kanin Stampe, Stampe växte snabbt till sig och blev en riktig baddare. Jag släppte aldrig Stampe ur sikte, jag älskade den där stora kaninen och jag bar jämt runt på honom, trots att jag alltid var full med rivmärken, för han hade väldigt starka bakben och vassa klor. Där, som 6 åring började mitt stora intresse för djur ta form och jag har sedan den dagen då jag fick Stampe alltid älskat ALLA djur, och mitt hjärta blöder när något djur far illa eller när människor behandlar försvarslösa varelser illa utan respekt för dem.  Jag funderade länge på att läsa  till veterinär men jag insåg tillslut att jag aldrig hade klarat av att avliva ett djur. Så jag blev artist i stället.

I alla fall, En dag när jag kom ut till Stampes bur hade räven varit på besök och det fanns inte så mycket kvar av det som en gång var min älsklingskanin. Jag grät floder i flera dagar, men jag sa också tydligen till mamma att jag ändå var glad att räven fått mat i magen.

I den vevan tog jag även hand om en liten ekorrunge som hade ramlat ur sitt bo, jag gömde ekorrungen i min garderob och matade honom med maskar och vatten. När mamma städade mitt rum så hittade hon ekorrungen. Hon tog mig då i sitt knä och sa att ekorrar trivs bäst utomhus och utan ekorrmamma skulle inte ungen klara sig. Jag vägrade att inse det och dagen efter när jag kom hem från fritids så kom mamma med den glädjande nyheten att ekorrungen hade fått energi av all mat jag gett den, och den hade helt sonika hoppat ut genom fönstret och skuttat i väg. Jag blev överlycklig!

I vuxen ålder har mamma berättat för mig att vår granne Holger fick hjälpa till att ”trolla” bort ekorrungen för att sedan begrava den i trädgården. Jag förstår nu att det var rätt gjort men jag är glad att mamma inte berättade då när jag som liten grabb trodde att jag räddat den stackars ungen. Så nu förstår ni hur mycket djur verkligen betyder för mig.

Nu till hemligheten! Jag var inte jättegammal när den första filmen om ”Rädda Willy” kom ut. Ni vet den där filmen om killen som blir bästis med ett av världens farligaste djur, en späckhuggare. Åh jag kunde ha gett vad som helst för att vara den där killen som blev polare med valen och jag sa till mamma att, ”-Där ser du mamma, med lite kärlek kan alla djur bli tama, till och med späckhuggare”

Mamma log bara.

Ett tag senare såg jag ”Bakom kulisserna” på filmen om Willy och där visade det sig att späckhuggaren i filmen var en ROBOT! Jag blev så oerhört ledsen att jag började stortjuta! Detta vet bara Ni och Christian nu. Snälla säg det inte till fler

Det var en lång historia som borde ha blivit kort. Jag hoppas att ni har orkat läsa. Än en gång, tack för att ni hänger med mig här på bloggen och på Facebook. Vill ni att jag ska skriva om något särskilt så säg till. Ha en fin torsdagkväll . STOR KRAM